Att vara förkyld.

23:10- Okej, imorgon förtjänar jag att sova länge. Så jag drar ner rullgardinen helt och ställer inget alarm (brukar ställa klockan mellan tio och elva på helger och lov eftersom jag inte tycker om att vakna efter halv tolv). Jag har även tagit en massa halstabletter och snytit mig en miljon gånger så jag borde kunna somna hyfsat fort. 

05:10- Åh. Vad är klockan, vad är klockan? Snälla säg att den är minst nio. Nej, fan det är mörkt ute, det lyser inte i kanten av gardinen. 05:10?! Skojar nån med mig? Åh herre gud. Jag kunde andas genom näsan, men det gjorde ont. Jag kunde andas genom munnen och svälja, men det gjorde ont. Jag kunde röra mig, men det gjorde ont- i huvudet, bakom ögonen, i vänster öra, och hela kroppen. Jag gick ner, snöt mig, tog tempen (37,6) (brukar ligga på 36), gick på toa, letade upp vicks och gick upp igen. Kom på att jag ville ha mitt läppcerat och en ipren, så gick ner igen, och internetet funkade inte så fick starta om det med. Gick upp igen. Svalde en ipren, tog en halstablett, snöt mig, smörjde läpparna, smörjde bröstet med vicks, smörjde hela kroppen med lotion (smörjde är ett ganka fult ord), kände för ett nytvättat täcke, letade efter ett som redan hade ett påslakan om sig, hittade inget, bytte påslakan på det jag redan hade. Snöt mig igen, kollade mobilen lite, släckte lampan, bytte ställning ca fem gånger, somnade ca 05:55. 

13:15- Halv-vaknar. Mamma öppnar dörren och frågar om jag sover, om jag sovit nåt osv. En blöt Gizmo kommer också in och är allmänt glad och busig. Berättar lite om det där med kl 5, men är väldigt svårt att få ut något ljud över huvudtaget. Galet vad hes jag är. Rösten sviker mig ett flertal gånger, i varje mening. Och vad ont det gör, att andas, att hosta, att leva, nej då, eller lite. Jag hatar att sova för länge, man får liksom inget gjort, jag hatar att vara förkyld, då får man heller inget gjort, jag hatar att vara sjuk på lovet och jag kommer bli så otroligt besviken ifall jag är såhär sjuk imorgon, då jag skulle ha jättekul ihop med mina tjejer, eller på lördag, då jag ska vara frisk så jag kan träffa Emma. Hur jobbigt allt detta var, både fysiskt och psykiskt, slog mig vid 13:30 ungefär och jag grät faktiskt lite. Jag var nog i och för sig lite yr och förvirrad fortfarande, antingen för att jag egentligen hade behövt sova ännu längre eller för att jag hade sovit lite för länge. Jag vet inte. Men jag vet att det var väldigt länge sedan jag var såhär förkyld, och att jag blev det väldigt opassande. Eller i och för sig var det väl tur att jag blev det mellan två stycken viktiga konserter, men ändå opassande. 

Okej. 477 ord för att beskriva sammanlagt två vakna timmar får räcka. Nu ska jag släpa mig ner, kanske äta lunch, klockan är ju faktiskt tre och jag har bara fått i mig en kopp med varm choklad och en kopp med te och honung. Sen ska jag hålla tyst, kurera mig med tabletter, varma vätskor, spray och salvor, så att jag kan bli av med denna förkylning så fort som möjligt. Några avsnitt Greys Anatomy kan nog också hjälpa, även om säsong nio än så länge är jättedålig- varför ska dåliga saker hända bra människor, och varför ska jag bli så himla påverkad av en påhittad serie? 585 ord. Hej då. 

CINDY.

Mitt syfte med förmiddags-fotorundan: fota träd, eller nåt. 
Reslutatet av förmiddags-fotorundan: en massa bilder på Cindy. 
Hon kom fram till mig nästan direkt då jag hade gått ut, strök sig mot mitt ben och liksom "ta kort på mig istället", och gick sedan från ställe till ställe och bytte pose var tredje sekund. En riktigt kreativ och duktig modell faktiskt- min 15-åriga katt. Hon var dock lite bitchig och sprang iväg trots att jag ville ta fler bilder ibland, men men, hon är ju faktiskt en katt. Min fina, envisa, gamla, men pigga, katt. 

 

Damn you förkylning.

Det känns... som att jag har en tennisboll bakom näsan. Eller nej. Men typ massa hård bomull eller nåt. Jag kan andas genom näsan, men det gör ont. Det gör ont bakom näsan, bakom och i ögonen och precis över gommen. Jag är också jättesvullen runt halsen och det gör ont att svälja. Fun. Fun light. Hehe. Not. Nåt. 

Nej, men i alla fall, så trots min förkylning (och jobbiga vindar och massa regn och en suddig vindruta och vattenplaning och felkörning) så lyckades jag köra till optikern i Gnosjö idag. Det är tredje optikern jag varit hos och hon sa typ samma som dom andra, att jag ser hundra procent men med glasögon kommer jag kunna se på lite längre håll och ögonen kommer inte behöva anstränga sig lika mycket. Jag fick faktiskt med mig ett par glasögon hem som har den styrka jag behöver, och galet vilken skillnad det är! Jag provade dom när jag körde hem och de första minuterna bara skrattade jag- vad fint och klart allting blev! Det var som att man hade tryckt på "klarhet"-knappen på Lightroom typ elva gånger eller som att autofokusen äntligen fokuserade på det jag ville... Haha, ja, det var en stor skillnad och allting blev mycket tydligare. Jag fick även med mig tre par bågar som jag tänkte jag skulle visa för er nån dag i veckan så you can help me decide. Men som sagt, så är jag sjuk. Vilket är riktigt tråkigt med tanke på att jag hade sett fram emot att umgås med Emma idag, men vill verkligen inte smitta henne så vi skjuter upp det några dagar. Förhoppningsvis mår jag lite bättre imon för då ska jag till Bambu och äta god mat och planera fredagen tillsammans med Sabbe, Amilia och Astrid. 

Men nu ska jag fortsätta med det jag gjort innan idag: Sitta/ligga i min säng i min onepiece (som ibland knappt värmer nåt och ibland blir alldeles för varm, men jag har ändå inte feber, nej nej) och kolla på Greys Anatomy med en katt vid fötterna (som sprang iväg nu...). Och ja, kameran tog den där bilden helt själv. Jag var inte ens beredd. Jag bara satt där och kollade på lite Greys Anatomy. Heeelt omedveten om att kameran tog kort. Typ. Eller nåt. Hej då.