ONE DIRECTION

 

FRÅN EN BLOMMA TILL EN ANNAN

ALDRIG MER POSTEN

Eller okej, man ska aldrig säga aldrig, och jag skulle nog inte ha något emot att kanske komma tillbaks dit om några månader eller nästa sommar, men idag var i alla fall sista jobbdagen på posten för nu. Det var verkligen skitskönt men också lite jobbigt att åka därifrån idag. Jag har varit där i lite mer än tre månader nu, vilket är ganska lång tid men ändå inte, utan lite mitt emellan, så att jag precis hade börjat komma in i jobbet och lärt känna en hel del personer, men jag kände mig ändå fortfarande som en sommarjobbare... Lite beror det nog på att jag först trodde jag bara skulle vara där till mitten av augusti ungefär, sedan fick jag hela augusti och sedan fick jag istället vara kvar hela september. Så därför fick jag bara lära mig en runda, vilken jag hann tröttna lite på mot slutet, och det gjorde också att jag inte såg det som mitt heltidsjobb liksom, och med det menar jag alltså att det var rätt mycket saker som jag inte fick lära mig för att jag ändå bara skulle vara där en kort tid och det problemet skulle kanske inte hinna hända igen ändå, och det blev heller inte att jag varken kände eller typ ville bli en del av gemenskapen eftersom jag ändå inte skulle vara kvar särskilt länge... Hela dagen idag kändes otroligt lång, för att det enda jag tänkte på var att det faktiskt var min sista dag, och "det här är sista gången jag kör posten till detta företaget och det är sista gången jag ser detta huset och det är sista gången jag kör denna bilen och sista gången kanske som jag träffar dessa personerna" osv. Så även om det bara var tre månader, så var det ändå tre hela månader, och visst var jag ledig några dagar men posten hann ju ändå bli en rutin för mig, och även om brevbärare verkligen inte är yrket för mig och jobbet slet på mig både psykiskt och fysiskt så blir det alltid lite jobbigt att ändra sina rutiner. Men att idag var sista dagen på posten gör mig ändå mest av allt riktigt. riktigt glad. Det känns som att jag har gått runt med en väska fylld med tegelstenar och idag fick jag äntligen lämna den på posten och åka hem. Hem, för att först vara lite ledig innan jag sedan börjar jobba och får prova på någonting annat. Och det ser jag verkligen fram emot. Jag är jätteglad över att jag fick jobb på posten och att jag nu har provat på det och insett att det är ett helt okej jobb (men mycket jobbigare än vad man kan tro) och nu kan jag byta kapitel. Hela denna dagen har jag jämfört lite med studenten, att nu är det slut på nånting som var väldigt jobbigt men man kommer ändå sakna några saker. Dock bestod min studentdag av god mat, flakåkning, vänner, släkt och fest, och det enda riktigt speciella med idag var mina tack-och-hejdå-kakor som jag hade med mig till arbetskamraterna, och som jag alltså själv tog en av efter lunchen. Och att jag slutade tidigt, var kul, och att jag slutade för gott, typ, var ännu roligare. Galet vad länge jag ska sova imon. Woho.