FOZ DO IGUACU - FILMERNA

 

FOGGY MORNING

Igår var det pappas 50-årsdag och vi firade honom först på morgonen med sång, våfflor och presenter, och sedan på eftermiddan med fika, och thaimat till kvällsmat! Så mysigt! När gästerna åkt hem och jag skjutsat Evelina och Gizmo till stationen kollade jag måndagens och tisdagens PH-avsnitt. Idag jobbar jag kväll men vaknade ändå vid sju eftersom jag trodde att morgonen kunde bli vacker och ville i så fall fånga den på bild. Det blev ingen soluppgång, men massor av dimma! :-) Nu myser jag i sängen med en kopp te och Cindy. Ska se till att städa, träna, plugga matte och laga mat idag, men allra först blir det serie och frukost. Trevlig onsdag, och sista september! ♥

SUPER BLODMÅNE

Som sagt planerade jag att vakna inatt för att kolla in det häftiga fenomenet när jorden ligger mitt emellan solen och månen, och efter några snoozningar så lyckades jag ta mig upp och ut! Jag var ute i nästan en timme, mellan ca fyra och fem. Vid strax efter fyra väckte jag Ewe så vi kollade lite ihop och när jag hade svårt att somna om men hörde att pappa vaknat vid fem gick jag ut igen och kollade lite med honom igen. Det var så otroligt mäktigt! För det första var det så himla klar stjärnhimmel, och så var månen alltså lite röd. Den var lite mörkare och inte så klar-röd som jag trodde, och som den blev på bilder, men riktigt häftigt var det i alla fall. I början lyste det mycket på undersidan, men framåt halv fem så var den helt täckt, dock ändå lite ljusare på vänstra sidan. Jag önskar verkligen att jag hade en bättre kamera/objektiv, för bilderna nedan var de bästa jag kunde få till efter ganska många försök. Men ingen kamera i världen kan fånga den riktiga känslan jag fick av att stå under denna fantastiska himmel. Man känner sig så otroligt liten, hopplös men hoppfull på samma gång, haha jag kan inte ens förklara det men riktigt häftigt var det i alla fall! Jag hade kunnat tänka mig att stanna där ute längre men efter ett tag frös jag så mycket (och behövde sova) så jag var tvungen att gå in. Tror att det var nån minusgrad och jag hade bara slängt på mig mjukiskläder och en jacka, så det var inte så konstigt att jag hade svårt att somna om pga att jag var så frusen... Men det var så värt att vakna! Nästa gång samma fenomen uppstår är om ca 20 år, då är jag alltså 40 (!), och har jag fortfarande intresse för att fota hoppas jag att jag kommer få ännu bättre bilder på den röda, stora månen!