Dalarna - gränsen till Norge

På eftermiddagen den 23 augusti gick jag som sagt en vandring på egen hand. Jag följde en vandringsled som kallas "Linnéstigen" - den väg som Linné färdades på sin väg till Röros 1734. Inte för att det är nåt man borde veta (antar jag? haha), men lite kul att tänka på ändå. :-) 
Tittade länge upp på detta berg och tänkte "oj vad många stora stenar det är på toppen", tills jag insåg att det var människor, haha!
Efter att ha passerat renstängslet var det en liten bit till en skylt...
...som man knappt kunde urskilja vad det stod på, men det var i alla fall gränsen till Norge. :-) Mycket klotter var det tyvärr på den och man fick anstränga sig för att se att det faktiskt stod "Riksgräns NORGE" på ena sidan och "Riksgräns SVERIGE" på andra. 
Jag fortsatte och gick nån kilometer in i Norge, inte för att det skiljde sig direkt från den svenska sidan, men lite kul var det ändå att ha gått från ett land till ett annat. 
Vid detta oerhört vackra stenkonstverk slog jag mig ned för att vila en stund, äta och dricka lite, samt njuta av stillheten, den fina utsikten och solen som kikade fram då och då. 
Efter en stund började jag gå tillbaka igen, och då hade jag ungefär en halvmil tillbaka till fjällstationen. Detta var faktiskt den bästa vandringsleden jag gick på under resan; väldigt fina stigar utan massa stenar, lera eller spänger, och inte några allt för branta backar. Sen var det också bra med lite variation och att gå helt själv en gång, även om det var trevligt att gå med Evelina och mamma så var det skönt att kunna gå helt i min egen takt och lyssna på poddar eller bara njuta av tystnaden. :-)