Dalarna - Njupeskär

Den 24 augusti åkte vi med bussen från Grövelsjön till Särna, där vi blev upphämtade av en man som arbetade på vandrarhemmet vi skulle bo på de två följande dagarna i Mörkret, strax utanför Fulufjällets nationalpark. Strax efter att vi installerat oss i vår lilla stuga började vi gå mot Njupeskär, där vi skulle se Sveriges högsta vattenfall. 
 
Det tog ca en halvtimme (eller nästan en timme kanske?) att gå från vandrarhemmet genom skogen till själva nationalparken, där det bl a fanns en restaurang, ett naturum och en liten stuga med brasa där vi passade på att värma oss lite innan vandringen till vattenfallet. 
Det fanns många intressanta informationsskyltar längs med hela leden. 
Gizmo var otroligt glad över sin blomma på huvudet. 
Fast förmodligen ännu gladare när han upptäckte en sjö som han kunde bada i. :-) 
Frammeeee!
Det var väldigt vackert och häftigt, men nu under vintern har jag sett massor av bilder på det när det är helt fruset och massor av snö runtomkring, vilket ser ännu coolare ut! Skulle vara kul att nån gång åka dit under vintern.
En av många fina lavskrikor, som var lite för snabba för att jag skulle lyckas få till några bra bilder. 
Efter att ha varit iväg ca 4 timmar började vi gå "hem" till stugan igen. 
Det fanns oändligt mycket blåbär längs med de flesta lederna/stigarna, vilket var väldigt uppskattat. Bladen hade dessutom så himla fina färger!
När vi började närma oss stugan såg vi en ekorre hoppa över vägen och upp i ett träd. Den var väldigt snabb och var inte så sugen på att ställa upp som modell, men lyckades få till en bild i alla fall. Så himla söt! :-) 
Det var lite ovant att vara på semester i Sverige under sommaren men att det var flera grader kallare än hemma i Småland/Halland. Ca 12 grader är kanske inte superkallt för att vara i slutet av augusti men vissa dagar var det ännu kallare och tycker framförallt att det kändes ännu kallare än hemma.
Kvällen avslutade jag med att vara ute och fota solnedgången vid sjön nära vandrarhemmet och sedan stjärnhimlen, i hopp om att få se åtminstone liiite norrsken, men den turen hade jag tyvärr inte. 

Dalarna - gränsen till Norge

På eftermiddagen den 23 augusti gick jag som sagt en vandring på egen hand. Jag följde en vandringsled som kallas "Linnéstigen" - den väg som Linné färdades på sin väg till Röros 1734. Inte för att det är nåt man borde veta (antar jag? haha), men lite kul att tänka på ändå. :-) 
Tittade länge upp på detta berg och tänkte "oj vad många stora stenar det är på toppen", tills jag insåg att det var människor, haha!
Efter att ha passerat renstängslet var det en liten bit till en skylt...
...som man knappt kunde urskilja vad det stod på, men det var i alla fall gränsen till Norge. :-) Mycket klotter var det tyvärr på den och man fick anstränga sig för att se att det faktiskt stod "Riksgräns NORGE" på ena sidan och "Riksgräns SVERIGE" på andra. 
Jag fortsatte och gick nån kilometer in i Norge, inte för att det skiljde sig direkt från den svenska sidan, men lite kul var det ändå att ha gått från ett land till ett annat. 
Vid detta oerhört vackra stenkonstverk slog jag mig ned för att vila en stund, äta och dricka lite, samt njuta av stillheten, den fina utsikten och solen som kikade fram då och då. 
Efter en stund började jag gå tillbaka igen, och då hade jag ungefär en halvmil tillbaka till fjällstationen. Detta var faktiskt den bästa vandringsleden jag gick på under resan; väldigt fina stigar utan massa stenar, lera eller spänger, och inte några allt för branta backar. Sen var det också bra med lite variation och att gå helt själv en gång, även om det var trevligt att gå med Evelina och mamma så var det skönt att kunna gå helt i min egen takt och lyssna på poddar eller bara njuta av tystnaden. :-) 

Dalarna - renar påväg ner från Jakobshöjden

Bara en stund efter att vi börjat gå ner från toppen såg vi ett gäng med renar en bit bort. Haha, har ni tröttnat på alla ren-bilder...? Jag tycker i alla fall att dom är så himla fina och det var lika kul varje gång vi såg dom. Detta är bland dom sista bilderna jag har att visa på dom, dagen efter åkte vi nämligen ner till Fulufjället där det inte fanns några renar. Tror faktiskt att Grövelsjön är det sydligaste renområdet, om jag inte minns helt fel. :-) 
Hur fina är dom inte?! :-)  På vägen tillbaka till fjällstationen tog jag inga fler bilder. När vi kom fram åt vi lunch och fikade med mamma, och på eftermiddan gick jag en vandring på egen hand, en liten bit in i Norge. Bilder därifrån kommer en annan gång!